fortsättning på "Det blir aldrig som man tänkt sig..."

Ja hur gick det nu då?! Jag kom aldrig i väg på Yoga (ganska väntat!!) hade jätte ont i huvudet, men kanske i morgon... Mötet med rektorn - gick bra! Dock inget som syns i lönebeskedet men ett bra samtal om hälsoarbetet på skolan. Och sen var det ju det där med ultraljudet...en väldigt omtumlande upplevelse!

Patrik kunde tyvärr inte vara med, så jag var där ensam. Men det kändes helt ok ändå. Jag la mig på britsen och barnmorskan började dra med grejen på min magen. Jag såg med en gång något som liknade ett foster. Barnmorskan vred lite på grejen och sa sedan: Jaha här var det två små kompisar! Va?!? sa jag. Är det två?! Jaa, här ser du den ena tvillingen och här ser du den andra. Jag bara kände hur allt mitt blod rann ner i blodet och jag blev så rörd att ögonen tårades. Det är helt fantastiskt att man kan se allt så tydligt, så jag låg där och log. Jag var glad, men mest mycket mycket överraskad och chockad. Vi hade pratat om det jag och Patrik: Tänk om det är tvillingar, fy vad hemskt!!! I bilen till ultraljudet hade också tanken slagit mig men jag hade tänkt; Varför skulle det vara det vi har ju inte det i släkten! Och nu visade det sig att det var just två där inne i magen!! Helt otroligt!!!

När jag låg där på bristen och tittade på de små krabaterna, allt syndes så väl och det var så häftigt, så började tankarna formligen forsa fram i huvudet: Tre barn!! Hur ska vi klara det? Vi kommer aldrig fixa det!!! Vi måste gå på kurs hos Peter och Anna, tvillingexperterna!! Vi måste flytta!! Tre barn, två trappor upp i en trea det går ju inte!!! Vi måste ju köpa en ny vagn, en ny säng och nya barnbilstol mm. Vi som tänkte att vi hade allt sånt klart! Hjärnan gick verkligen för högtryck!!!

Som tur var var barnmorskan var super bra, lugn, trygg och positiv! Hon förklarade så bra att fostren såg jätte fina och friska ut! Det kändes mycket bra!

När jag kom ut ringde jag Patrik och berättade att jag inte kunde följa med till Las Vegas i februari (har läst att man inte får flyga om man väntar tvillingar). Varför, sa han. Det var två stycken, sa jag. Jag kände nästan på mig det, sa han då! Kvällen innan hade vi förundrat tittat på min mage som är SÅ stor (förklaringen till det hade vi precis fått reda på!!)!

När jag kom hem ringde jag mamma och Ruben. Det var Ruben som svarade och han trodde jag skämtade med honom. Sedan pratade jag med mamma, hon var väldigt lugn och stöttande. När jag pratat med dem, så fortsatte mina tankar att fara runt i huvudet och jag satt och tittade på den ultraljudsbilden där man ser två bebisar på en och samma bild. Det kändes helt ofattbart!! Så svårt att få in i hjärnan!!

Jag ringde Terese som visste att jag skulle göra ett ultraljud. När jag berättade att jag skulle göra ett ultraljud så pratade vi just om tvillingar och jag hade sagt; det får vi verkligen hoppas att det inte blir!! När jag nu ringde var hon inte hemma men hon ringde upp bara en kort stund efter, och hennes första fråga var hur många var det?! Efter det sa hon mest Åhh, Herre Gud!!! :-)

När vi lagt på så fortsatte min hjärna att gå för högtryck! Jag visste inte om jag behövde prata med någon mer eller bara lägga mig ner och ta det lugnt. Jag valde det sista och jag somnade. När jag vaknade var min första tanke: Tänk jag drömde att jag väntade tvillingar....ja just det ja, det var ju ingen dröm!!!

På kvällen hade jag ju tänkt att gå på yoga, men det gick inte!! Jag satt istället i soffan med Ben & Jerry och hade jätte ont i huvudet och mådde illa!! Som vanligt!! Kan tvillingar i magen göra att man mår sämre under graviditeten?!

Ultraljudsbilderna sitter nu på kylskåpet och varje gång jag går förbi ler jag och har fortfarande svårt att fatta att det är sant - även om det börjar sjunka in! Men bilderna får sitta där som en påminnelse!!