Tiden bara rusar förbi, snart är det jul och nytt år!! Det går så himla fort!! Det känns inte som det var så länge sedan som Wilma låg i magen...samtidigt som det känns avlägset och långt tillbaka i tiden! De sista veckorna har de små parvlarna i magen börjat leva om mer och mer! Jag kommer ihåg hur det var när Wilma låg där inne. Hon var väldigt aktiv och envis, sparkade ofta på samma. Det kändes som hon protesterade om jag låg på ett sätt som hon inte tyckte om, då kändes det som om det var en mus som höll på och "gruffa" där inne! Första gången jag kände henne sparka var i vecka 17, jag var i Göteborg, låg i sängen efter en dag på sjukhuset vid pappas sida. Han hade inte långt kvar att leva och bara några veckor senare var han borta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar