Min älskade lilla skrutt!

Jag tänker mycket på hur det blir för Wilma när hon får två småsyskon. Om det bara hade varit en hade jag inte tänkt på det så mycket som jag gör, då hade en vuxen kunnat ägna sig åt den nya och en åt Wilma. Men eftersom det kommer två nya så kräver det ju mer av mig och Patrik, och det blir mindre tid över till Wilma. Hon är ju van att få all vår uppmärksamhet!

När vi var på tvillingutbildningen sa föreläsaren att storasyskon till tvillingar ofta kände sig osynliga! Jag vill inte att min älskade lilla skrutt ska känna sig osynlig och oviktig!! Hennes tips var att man skulle säga till sin omgivning att ge syskonet en present, som den fick så fort man träffades och sedan skulle man kolla in tvillingarna lite diskret när det blev rätt läge. Precis så gjorde jag när Wilmas bästis fick syskon, (utan att ha gått kursen, så jag tror att de flesta har så mycket förstånd att de gör så!!) men det kändes nästan lite konstigt mot föräldrarna, precis som om jag inte var intresserad av deras nya lilla familjemedlem, vilket jag så klart var!

När det gäller tvillingar så är det ju inte bara ens närmaste som vill titta och hälsa på dem. Eftersom tvillingar ändå är rätt ovanligt så väcker de ju uppmärksamhet över huvudtaget - vilket man inte kan påverka så värst mycket men det kanske är något som Wilma kommer märka av!

Jag älskar ju den där lilla tjejen så himla himla mycket och jag vill att hon ska känna sig just så älskad och uppskattad som hon är och inte åsidosatt och undanskuffad. Jag ska verkligen göra allt för att hon inte ska känna så - och jag hoppas att nära och kära kan hjälpa mig med det!

På tal om liten tjej - hon är ju en stor tjej nu, Wilma. Det tycker vi och det säger hon själv också. Häromdagen berättade hon att en kille på dagis hade kallat henne "lille fot". "Jag är inte lille fot, jag är en stor tje!"j sa hon väldigt förnärmat och mycket kränkt. Så klart att man inte vill bli kallad lille fot men det var svårt att hålla sig för skratt, det lät så himla kul!