Pip i magen

I går när W kom hem från Jojjan så var hon så go, hon skulle "krama allihop" så det blev en massa gruppkramar och hon pratade på om allt möjligt. Det var så härligt - det som inte var lika härligt var att det pep och rosslade i halsen på henne. "Nej, inte astma också!" tänkte jag. Jag vet ju hur jobbigt det är och hur irriterad och frustrerad jag brukar bli när jag får svårt att andas. Men hon verkade inte bry sig. När hon skulle sova så satt jag hos henne en stund så att andningen skulle bli lugnare. När hon somnat in så hörde vi att andningen var normal igen.

Under natten kom hon, som hon oftast gör, in till oss. "Gosa mammas arm" sa hon. "Pappa inte ligga här" (han är inte så populär på natten!!). "Vart ska han ligga då?" "I mitt rum!" Och så fick det bli!! Nää skojade bara!! Sedan började det pipa igen i brösten, men W verkade fortfarande inte störas av det. Men jag kunde inte sova, så jag låg vaken några timmar (så idag har jag varit trött!).

Även på morgonen fortsatte andningen att vara påverkad, och W sa att det var pip i magen. Och tyckte vi skulle ta bort det! Hon försökte andas på andra sätt för att få det att sluta. Men hon var inte ledsen utan humöret var som vanligt. Under fm träffade P och W en läkare och hon fick akutmedicin samt även astmamedicin utskriven.

Efter maten var hon helt slut men hyperaktiv och supertrotsig!! Hon brukar inte alls vara sån och den kombinationen med en alldeles för höggravid mamma blev alldeles för mycket -för oss båda!!! Pust!!! Men nu sover den lilla skruttan så gott, med vanlig andning! Skönt!!

Diskussionen i kväll har varit vad det är för kön på krabaterna där inne i magen... det kanske är någon som vill lägga sin röst på vad det blir? Hittils är vi fyra som har lagt våra röster... vi får väl se vem som har rätt... vi får vl hoppas att det visar sig snart!!!