Oj, tvillingar!!

Oj, tvillingar! Då får du aldrig sova eller?!? Jag vet inte hur många gånger jag har hört den frågan de sista sex veckorna! Folk tar liksom för givet att det är jätte jobbigt att ha tvillingar framför allt när man har en 3-åring också! Men jag tänkteju samma sak och var jätte orolig innan.

Men än så länge går det bara fint! Över förväntan faktiskt! Men de är ju inte så gamla och än så länge så sover de ju mest, sover och äter! De brukar få mat sista gången på dagen vid 22, 23-tiden på kvällen och sedan runt fyra-tiden. De, eller ja Sixten, brukar vakna och förtvivlat ropa på mat! Under natten vaknar de till flera gånger men då är det bara att stoppa in napparna....sedan har vi ju en tjej till som kommer in varje natt, så man få ju ingen djupsömn direkt!! Usch, jag vågar knappt skriva att S. o T. sover bra, då kommer de väl inte göra det mer!!!

Och vad gäller Wilma och småsyskonen så går det också över förväntat. Hon gillar fortfarande att pussa, gosa och krama dem. Och vill gärna att, framför allt Tuva - som är favoriten, ska sitta i hennes knä. Eller som hon själv säger: Jag vill sitta i hennes knä! Hon säger ofta till mig: Prata med munnen. Då vill hon att man ska prata med småttingarna och gärna att de ska titta när hon gör saker. Så klart blir hon ledsen, framför allt nu när hon har varit sjuk och helst velat sitta och gosa med mig hela tiden. Ibland säger hon: Jag är ledsen. När jag tex är upptagen med de små.

Ibland kan hon ju bara bli arg, trotsig eller testa mig och P. För henne har det ju hänt väldigt mycket den sista tiden - hon har blivit storasyster, slutat på sitt dagis, flyttat till en ny stad och därmed flyttat från sin vardag - parken och träffa Jojjan med familj. Så jag tycker ändå att hon tagit det bra. Det är jätte skönt (och nödvändigt) att både jag och P. är hemma nu i sommar när hon inte går på dagis - annars vet jag inte hur jag hade klarat det!!! Det är ju när man är upptagen med S. och T. som hon blir arg, ledsen eller överenergisk (- det är då jag och P. säger: Det är DAMP varning på den där lille ungen!!!). Hon är ju fortfarande så liten att hon inte riktigt har koll på vad hon kan och inte kan göra med dem. En dag satt Tuva i en babysitter, då gick W. fram och tryckte ner Skrållan bredvid henne. Och jag hörde hur hon sa: åhh vad mysigt! Sedan la hon sig själv på T.!! Jag såg bara ett litet ben som stack fram och sprattlade. Jag blev jätte rädd, som tur var gick det bra!

Snart så kräver S. och T. mer och mer tid, de kommer börja röra sig - ta W. leksaker osv osv osv!!! Så jag ska försöka njuta av den här tiden så mycket jag bara kan!

Nu är det dags för matning!