I måndags fick jag på någon program på tv:n som handlade om aggressivitet. En psykolog utsatte en man som var "normalaggressiv" (dvs hade vid et par tllfällen slagit till och bankat på datorer och dyl när de inte skötte sig, annars rätt lugn) för ett test. Under två eller tre dygn fick han ta hand om två tvillingdockor som var programmerade att vara så nomala tremånaders bebisar, alltde grät när de ville ha mat, närhet, få sova etc. Sedan jobbade han på dagarna. Han var helt knäckt. Innan experimentet hade han gjort ett test för att mäta hans "aggressions-sinne", detta fick han göra om efter exp. och det visade att han var mer aggressiv efteråt.
Detta låg jag och tänkte på på natten när jag inte kunde sova, Wilma kommer ju in till oss i stort sett varje natt, så också denna. Vissa nätter märker jag knappt av henne, medan andra nätter håller jag på att få stora tokbrytet på henne! Det här var en sån natt, hon höll på och greja och ville gosa med min arm, sedan borrade hon in sina små kalla fötter med för långa tånaglar i mitt sidofläsk - där var det varmt och skönt! Jag skällde på henne och gick en stund in och la mig i hennes säng!
Att hålla på att väcka någon som sover hela tiden används ibland som tortyrmedel. Jag har knappt sovit en hel natt på fyra år - kroppen är ju så smart så den börjar ju redan under graviditeten vänja sig med att vakna hela tiden (så otroligt korkat)! Jag har svårt att somna och lätt att vakna (P precis tvärtom) så där låg jag på natten och tänkte på vilken tortyr det var att inte få sova. Och att vi i helgen ska köra i gång operation-Wilma-sover-i-egen-säng-hela-natten!
I går natt vågade jag knappt gå och lägga mig för jag ville inte lite väckt igen....jag vet, ganska knäppt!!
Wilma kom in till oss vid två, med strumpor på fötterna och sov jätte bra, jag märkte knappt av henne. I dag har hon dessutom nyklippta tånaglar och sa av sig själv att hon skulle sova i sin egen säng hela natten. Vi får väl se hur det går!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Lycka till inatt då!! Jag förstår att du behöver sömnen när du har två små liv till att ta hand om. Annat var det med Emil. Han var ju själv länge, så då tyckte jag nog mest det var mysigt. Sen vet du ju historien från Danmark när han började sova själv.
Ses imorgon!
Kramar
Danmark ja, det låg jag också och tänkte på under mina sömnlösa timmar - det var då Wilma började gosa med min arm!! Hmpf!! Det skulle hon aldrig fått gjort!! ;)
Vi ses!
Kram
Nu blir jag väldigt nyfiken på vad sin hände i Danmark???
Jovisst är det härligt med barn i sängen - NOT. Jag har tyvärr aldrig varit någon mysmamma på den punkten. Däremot följer vi dem tillbaka till deras egna sängar och kan lägga oss där ett tag, men då kan man ju smyga tillbaka så fort de somnat om. För deras sängar är tortyrhårda:-)
Har du provat att sova på kontoret? För visst vaknar väl P om du inte är där?
Jag har tänkt på det, men då tror jag att vi måste ha en plan och verkligen köra operation-sova-i- egen-säng, just nu är det inte så akut - förrutom vissa nätter då...
Skicka en kommentar