T. har istället knappt sovit något. På em följde W med Tess och barnen hem och jag försökte söva T. Efter en timmes försök så somnade hon till i mitt knä (något hon aldrig gjort förrut). Precis när hon somnat in, hörde jag S skrika till! Jag höll på att bryta ihop, men som tur var somnade han om och jag kunde sitta i soffan med T i knäet och halvsova...i en halv timma innan hon vaknade och var helt hysteriskt ledsen. Jag försökte med allt möjligt men tänkte till slut att hon också fått öroninflammation.
Vi fick en tid på jourmott. kl 18.00. Innan dess hade T piggnat till (hon hade fått Ipren) men vi åkte ner i alla fall. I bilen satt hon och skrattade åt mig, verkligen kiknade av skratt. I väntrummet var hon hur pigg och glad som helst, hon lekte, grejade, pillade på de andra väntandes fötter, charmade dem, tog leksakerna från en 6-årige kille som satt och lekte på golvet, höll också på att klättra upp på honom när han låg ner! Efter drygt en timmas väntan så sa jag till i kassan att vi åkte hem istället. I bilen fortsatte hon att sitta och skratta åt mig. Det var som hon tyckte att det var skit kul att komma hemifrån!
1 kommentar:
Ha ha, klart hon såg chansen. Hon hade ju desstuom sett hur ompysslade S & W blev så då ät det ju klart att hon också vill vara sjuk :-)
Skicka en kommentar