Nu är vi 5!!!!

JA nu är det inte SNART 5, nu är vi 5! Helt otroligt!! Och de är helt underbara våra nya familjemedlemmar! Hur kan man känna så mycket för några som man känt så kort tid?! De är två dygn nu, jag har svårt att förstå att de där två krabaterna var i min mage för ett par dagar sedan! Dels för att de är så stora - hur fick de plats eg?! Men magen var ju rätt stor... och dels för att det är fantastiskt och stort, att liv kan bli till där inne i magen!!

P. sitter och tittar på en film men jag har så svårt att koncentrera mig så jag bloggar lite istället och sitter och tittar på godingarna som ligger bredvid mig i soffan och precis har knoppat in.

Ja behöver nog bearbeta vår sista vecka, så nu skriver jag av mig!!! Det hela började i söndags, jag hade haft mycket ont och pratade med Anna i telefon. Hon är ju tvillingmamma och har erfarenhet av en förlossning och livet efter. Hon sa till mig att jag skulle ringa och få en igångsättningstid, gör det idag eller i morgon! Du ska gå igenom en förlossning och livet efter och hur ska det gå om du går för länge och har så ont och inte har någon ork eller energi. Nää, hur ska det gå tänkte jag. Men samtidigt var jag kluven till en igångsättning, har hört att det kan bli så mycket jobbigare förlossning då.

Men på måndagen ringde jag spec. mödravården och fick träffa en läkare samma eftermiddag. Hon tyckte det var konstigt att de fortfarande var kvar inne i magen (39 + 1) dels för att det var två och dels för att jag var omföderska. "Så du vill ha ut dem nu?! Vi ska se vad vi kan göra." Hon gjorde en gynundersökning, såg att jag var öppen 3 cm och var mjuk och mogen som hon sa. Sedan gjorde hon hinnsvepning som ev. kunde starta igång en förlossning. Vi fick en dag för igångsättning, två dagar senare. Men förlossningen kan starta tidigare sa hon.

Vi åkte hem. Ringde mamma och Ruben och berättade hur det låg till. Tisdagen kom, inget hände. Mamma och Ruben kom på eftermiddagen. P. och W. var hos läkaren och fick medicin för hennes astman. Jag vilade mest.

På onsdagmorgon ringde de från förlossningen och sa att vi kunde komma in vid halv tre för att bli igångsatta. Ungefär en timma senare ringde de och sa att de hade så många förlossningar att de inte kunde ta oss, det var så många förlossningar och lite personal. Mamma och Ruben åkte till Mst med W. och jag och P. tog det lugnt. Jag tyckte det var ganska skönt att få en dag till på mig, då kanske det startade av sig själv.

Men det gjorde det inte. På Valborgsmässoafton, alltså i torsdags, ringde de igen och sa att idag ska vi ta dig och det är nog bra om vi tar det så snart som möjligt. När vill ni komma in?! Det kändes ju konstigt och overkligt att jag skulle bestämma en tid för en sådan sak. Ja vi kan väl komma vid tio då sa jag, och det gjorde vi. Vi fick komma in i ett rum, jag blev undersökt och en timma senare så stack de hål på fosterhinnan och vattnet gick. Efter ytterligare en timma satte de igång ett värkstimulerande dropp och ungefär 20 min senare kom den första värken. De ökade dosen ungefär en gång i kvarten, så värkarna ökade och blev mer och mer intensiva tills de tyckte att de kom för ofta då de stängde av droppet.

Jag och lustgasen blev riktigt goda vänner, den ville jag inte släppa ifrån mig. Jag kände igen det jag hört från många andra som varit med om en förlossning; att man stänger in sig i sig själv, blir kort och fåordig - jag gav P. order om hur han skulle massera genom att peka eller bara säga ett ord. Jag höll krampaktigt i lustgasmasken och tänkte bara två andetag till sen ska jag sluta, alla människor i rummet flöt ihop och jag svävade i väg i dimmorna.

Krystvärarna kom och jag försökte följa med. Tvilling nr 1 kom 16.24 och det var en tjej! Hon fick ligga på mitt bröst en stund och sedan tog P. henne.

De tog hål på den andra hinnsäcken och vattnet gick igen. Mer värkstimulerande dropp, nya värkar. Jag hade trott och hoppats att det skulle gå fort och smidigt för tvilling nr 2 att komma men det tog en och en halv timma emellan. Ett tag kändes det riktigt jobbigt att vara med om samma sak en gång till, jag tyckte att det räckte nu, jag orkar och vill inte göra om samma sak. Men visste att det inte var så mycket annat än att kämpa vidare. Jag ade tydligen sagt, kan ni inte dra ut den nu! Två personer stod och tryckte med två ihoprullade handdukar på varsin sida av magen så att nr 2 inte skulle kunna vända sig.

Men det som senare visade sig vara en liten kille körde lite cirkuskonster där inne, först så gjorde han en volt så rumpan kom ner istället, den ena barnmorskan fick vända tillbaka honom igen. Han ville inte riktigt komma ner ordentligt, men när han nästan var på väg ut så fick han för sig att uppträda lite mer; "Vore det inte coolt att komma ut så stålmannen?!" Helt plötsligt upptäcker de att en hand är på väg ut och det är inte så bra, så samma barnmorska fick tag i den och på något sätt dra bort och tillbaka armen. (Förstår inte riktigt hur de lyckades med det. De kollade hans arm efteråt för att se så den inte tagit skada men det verkade den inte gjort!).

17.51 kom vår lille son ut! Två välmånende små krabater hade nu sett dagens ljus. Tjejen vägde 3630 och var 49 cm lång och killen vägde 3540 och var 49,5 cm lång. Jag dubbelammade dem efter någon timme och de sög så bra! Vid tio, halv elva på kvällen kom vi upp till BB. Jag hade jätte svårt att sova på natten för att det var en bebis i rummet brevid som bara skrek. Så jag låg och lyssnade på mina små bebisars andetag och längtade hem. Nästa dag, i går alltså, sov godingarna nästan hela dagen. Jag och P. blev väldigt rastlösa på eftermiddagen och ville åka hem, men det gick inte för det fanns ingen läkare som kunde undersöka dem. En sjuksyster föreslog istället att vi skulle ta och rulla ut tvillingarna (de har inga namn ännu!!) i det fina vädret. Så det gjorde vi, det var skönt att komma bort från rummet ett tag. Sedan gick vi till pressbyrån och handlade lite snarr. Det var massor av människor som ville komma fram och titta och prata med oss. Det klart det är inte så ofta man ser ett tvillingpar endast ett dygn gamla! Det märks att det är lite annat med tvillingar än när det bara är en, det väcker mer intresse och frågor.

I morse träffade vi läkaren och allt var bara bra så vi fick åka hem och komma på återbesök på måndag. Då ska de bl. a. kolla upp tjejens fötter och ben, hon har legat som en liten groda inne i magen så de är lite krumma (och hon kan peta sig själv i naveln med tårna!) men det skulle inte vara några problem. I dag har de ätit och sovit. P. har varit ute på premiärtur i vagen med dem. Jag har dubbelammat dem varje gång och det går bra!! Man sitter där som en mjölkkossa - det är ju inget man har lust att göra på en allmänplats direkt. Men det är ju väldigt smidigt att båda får mat samtidigt.

Oj oj oj, det här blev ett rekordlångt inlägg, jag behövde verkligen skriva av mig!!! Det ä ju ingen lite händelse som vi varit med om. Det så skönt att jag mår så mycket bättre än sist och det är också skönt att W. är kvar i Mst så vi hinner komma in de nya rollerna och rutinerna lite. Än så länge känns det helt toppen!!! De är så söta och underbara de små krabaterna, ser ut små farbröder ibland!! Det är lite kul att det är en tjej och en kille - jag trodde ju att det var en tjej och en kille men trodde då att nr 1 var en kille och nr 2 var en tjej - men det var ju tvärtom! Men jag var verkligen inte säker på att det var en tjej och en kille, det jag har sagt är att tvilling 2 har känts som en liten Mini-Wilma och då menade jag inte att det skulle vara en tjej utan att den där inne betedde sig som henne i magen. Jag trodde att det var den som var mest aktiv (men det vet jag ju inte säkert) som hon var och tryckte mig på revbenen på samma sätt som hon gjorde, magen buktade ut på den sidan som magen gjorde när jag väntade henne. Det som är kul är att nr 2, alltså killen är en liten kopia av Wilma utseendemässigt!! Tvillingarna har helt olika utseende så det är inga problem att hålla i sär dem.

Tänkte lägga in en film men P. tror att den är för stor så det inte går, hittar sedan inte sladden till den ena kameran för att kunna lägga in kort, till den andra kameran kommer inte bilderna upp i datorn -jag har ingen tur alls och känner att det är för övermäktigt för mig, blir bara helt svettig!!!