Nu var det ett tag sedan jag skrev så jag ska göra ett litet inlägg om vad som har hänt de senaste dagarna.

I tisdags kom mamma, Ruben, Wilma och Mats. Det var kul att se W. reaktion över sina nya syskon. Först

var hon lite avvaktande, förstod nog inte riktigt att det var de där bebisarna som hon väntat på så länge. Sedan la hon sig på golvet bredvid lillbrorsan och bara

tittade på honom innan hon började hon klappa honom. Det var kul att se. Hon ville så klart klappa på dem och

ha dem i knät. Hon tycker fortfarande att det är kul med dem och vill gärna ha dem i knät, gosa, krama dem och titta på när de ammas. Hon ber om att ha dem i knä: "Jag vill ha "den" i knät" efter en stund säger hon: "Nu vl jaha "den" i knä" och så byter vi. De är som små dockor för henne!! Än så länge går det bara bra, de små sover ju så mycket och har inte tagit så mycket uppmärksamhet från storasyster. Det är skönt med lite mjukstart... lugnet före stormen....

När W. kom hem i tisdags var hon lite krasslig och under dagen ökade febern och vid 16-tiden hade hon 39,2 och slocknade i soffan medan vi satt och pratade. Onsdagen var vi hemma och tog det lugnt, W. åt dåligt, blåsor på tungan, och vi var inne hela dagen. Ganska tråkigt, så på eftermiddagen var W. rätt trött och gnällig. Mitt humör var inte heller det bästa. Jag hade bara gått och väntat på tre-dagars-depressionen som kom så punktligt förra gången. Jag trodde nästan att jag skulle bli skonad från den, men icke!!! Alldeles för lite sömn (gick och la mig 23.30 på tisdagen, alldeles för sent för en nybliven tre-barns-mamma! + Massa hormoner i kroppen gjorde att jag kunde börja tjuta för minsta lilla, t ex när jag tittade på mina ljuvliga bebisar, om W. gosade med dem eller när hon blev ledsen av någon anledning. På kvällen var hon jätte trasslig när hon skulle sova, vilket hon inte brukar vara. Hon skrek och var helt hysterisk! Klockan halv nio var jag helt slut - sa god natt till P. och började gråta igen!!! "Hur ska vi klara det här?!"

Men i går, torsdag, var vi piggare allihop, W. hade ingen feber. Så vi åkte till Aspuddens parklek där de har massor av djur att titta på. Annica, Jens ch Lovisa kom också dit och vi fikade. När vi kom hem var det bara i stort sett en vändning i dörren. P. tog med sig alla barnen till parken och jag la mig och vilade. Ungefär en timma senare kom de hem + Je, An. Jo och Lo. Vi åt middag ihop och tjejerna lekte. Vi pratade allihop om att vi verkligen kommer att sakna det här när vi har flyttat. Det spontana och så enkla att bara träffas och käka lite ihop och tjejern som leker och har kul tillsammans (när de inte ryker ihop om någon leksak!)

W. var helt slut på kvällen och somnade med en gång efter en mycket mysig dag. Hon såg fram emot att gå till dagis dagen efter. I dag nr P. lämnade henne sprang hon in och tyckte att det var så kul att träffa alla sina kompisar igen. Det var ju ett tag sedan - och nu är det bara tre veckor tills hon slutar! Lite sorligt tycker jag...Men just nu känns det lite sorligt att lämna allt det vi trivs så bra med, men jag vet ju att allt kommer att bli jätte bra när vi kommer till Mst. Det är bara jag som har seprationsångest

för tillfället!

Nu ska jag nog snart gå och lägga mig, vi har pratat om att åka iväg på någon utflykt i morgon om det blir bra väder. Och nu har jag lärt mig att jag måste gå och lägga mig i tid om jag ska orka med en dag full av aktiviteter och tre små barn!!

God natt och sov gott!

Puss och kram