Madicken

Madicken (Lisabeht & Lus-Mia) har flyttat in hos oss!

En dag på jullovet när P tyckte att det var lite tråkigt väder åkte han och lånade filmen Madicken hos ett par kompisar. Det tror jag att vi får ångra nu.... ;)

Så fort vi satte på filmen var W som fastnaglad och uppslukad. Vi fick inte prata eller skratta åt filmen - det var heligt! Det är de "farliga" sakerna som lockar, som när de bråkar och hoppar från tak. Astrid Lindgen i all ära, men det är inte bara positivt! Jag tycker egentligen att W är för liten att titta på dessa filmer, för det är inte bara bullbak och spring i gröngräset. De svär, slåss och super också! Och många filmer visar en dyster och sorglig barndom - och det är ju bra att få reda på, men än så länge är hon för liten att förstå detta.

Men i helgen har hon lekt Madicken, hon går balansgång på låtsastak, hoppar ner från "tak" och dör. Hon vill gärna att Sixten och Tuva ska vara med och leka, hon småbrottas med dem och låtsas att de putter henne så hon ramlar och slår sig (det är ju tur att hon inte putter dem!!). Och sedan säger hon snor-unge, lort-jänta och liv-unge (det sista förstod jag inte riktigt vad hon hade fått ifrån men så kom jag på att de säger djävuls-unge - och jag är mycket glad att hon inte har uppfattat det och hoppas inte att hon gör det heller!!)

I går sa hon flera gånger att hon ville till dagis (det brukar hon inte prata om) för hon ville leka Madicken med sina kompisar. Det var det sista hon sa innan hon somnade och det första hon sa när hon vaknade. När hon kom till dagis så frågade hon en kompis om han ville vara Lus-Mia och om en annan ville vara Madicken och det ville dem, som tur var! Vilken lycka!!