Snart går flyttlasset!!

Ja det är helt otroligt och jag känner mig upprymd och förväntans full! Det ska bli skönt att flytta, just nu känns lägenheten så liten och rörig - vet inte om det kommer bli så stor förändring - jo huset blir mycket större men det kommer nog ta lång tid innan vi får ordning på alla saker. Men det gör inte så mycket, vi får ta det pö om pö. Vi har ju tid på oss! Och en stor trädgård att vara i, om vi blir trötta på röran inne!!

I morgon eftermiddag kommer två killar hit och packar och emballerar alla våra grejer (men jag packade några igår, bla mina scrapsaker - det kan man ju inte överlåta till vem som helst!! Och lite kläder, rensade i garderoben och då passade på att fylla några lådor). Då stuvar vi in barnen i bilarna och åker ner till Mariestad. Vi sover hos Ma och Ru första natten. På lördag fortsätter samma killar att bära in alla grejer i en lastbil som sedan körs ner till Mariestad. Där Patrik, Mats och Henrik står redo att bära in allt i huset!! Jag kommer väl försöka hjälpa till lite men har Sixten och Tuva att ha koll på också. Wilma kommer mamma att ha hand om, vilket är super bra!!

På söndag har vi fixat med flyttstädningen i lägenheten. Det känns jätte bra att vi ordnat med mycket hjälp, det kommer ändå att ta en massa tid att packa upp och få ordning i huset + ta hand om tre barn!

Jag känner mig lite orolig i magen, det känns som om det är en hel del kvar att göra på min "Att-göra-lista" innan vi åker ner i morgon. I dag är P. på sitt jobb, jag är hemma med S. & T. (man kunde ju tro att han skulle ta med sina nytillkomna, men så var det visst inte! ;-) Jag tänkte, om jag får till det, däremot ta med dem till mitt jobb i morgon eftermiddag. Innan dess ska jag äta lunch inne i stan med Bella och Karin - då blir det nog utan barn!)

Wilma har med sig glass och kex till dagis idag. De har avslutning för henne idag, men hennes sista dag är i morgon.

I dag är det marknad här i Västertorp, vi ade tänkt att vi skulle gå en sväng på det,de brukar ha lite karuseller och uppträde. I dag var det Pettsson som skulle sjunga. Men just nu regnar det, så vifår väl se hur det blir med det! Det kanske blir en snabb sväng...

Nää nu ska jag försöka få lite mer saker gjort under tiden småkottarna sover!!

Tuva 3 veckor och 5 dagar

Nu är vi snart fyra veckor gamla. Vi har ju mest sovit och ätit dagarna (och nättera) i ändå. Så mamma och pappa har haft det riktigt skönt! Men nu känner vi oss ganska utvilade och vill testa lite nya saker - som att vara vakna och ligga och kika samt protestera högljutt när vi inte är nöjda med vår tillvaro. Vi brukar inte vara ledsna samtidigt, utan turas om. Man kommer liksom av sig när man hör den andre skrika, eller också blir man så himla trött så man helt enkelt somnar!

Nu tänkte vi presentera oss själva lite närmare! Jag börjar, jag var ju ändå först ut! Något som mamma inte tycker att vi ska lägga så stor vikt vid! Varför, det är ju en stor grej! Jaja i alla fall, jag heter tydligen Tuva men stora syrran kallar mig mest för Syrran eller Tjabolina!

Jag gillar när mamma eller pappa pratar med mig och när det är lite liv och rörelse runt omkring, kanske en fin lampa att titta på eller speldosan som spelar. Jag tycker också om när mamma eller pappa klappar mig i pannan och gillar verkligen att mysa till det med min gosefilt.

De sista två dagarna har jag inte varit riktigt nöjd, jag blir så himla förbannad på kvällen när jag inte får mat med en gång och sedan behöver jag lite hjälp att komma till ro - men det verkar mamma och pappa inte ha fattar riktigt än! De borde väl fatta att man är lite extra hungrig och sällskapssjuk på kvällen!! Brorsan han ligger där med sin napp och blir överlycklig när nappflaskan kommer fram, men ibland förstår jag inte vad man ska göra med de där grejerna! När man är så här ny i livet vet man inte alltid riktigt vad man vill helt enkelt! En sak kan kännas bra ena stunden för att sedan övergå till att inte alls kännas bra - det är väl inte så konstigt med det!

Min storasyster älskar att pussa och krama mig och brorsan. I går hjälpte hon mamma att byta blöja på mig när jag hade bajsat, jag passade på att visa min uppskattning (jag vet ju att hon älskar bajs och kiss!) så jag bajsade helt enkelt på henne! Hon blev lite förvånad men tog det hela som jag tänkt mig - mycket bra!!

Ja det var allt för denna gång, återkommer igen när jag lärt känna den här världen lite mer. Nu är det brorsans tur!

Sixten 3 veckor och 5 dagar!

Det är jag som är Sixten. Jag är en ganska lugn och cool kille som aldrig tackar nej till mat, när den än serveras! I vår familj får man ju anpassa sig när det gäller mattider, men det spelar inte mig någon roll - så fort jag får in bröstet eller nappflaskan i munnen så är jag på - till skillnad från syrran, om hon sover går det knappt att få liv i henne trots att det är godsaker på gång!

Konstig prick det där, mat som är så gott! Jag brukar alltid tömma flaskan jag får. Förrutom att suga på napp oh käka mat tycker jag väldigt mycket om att titta på folk - jag kan verkligen konsten att stirra ut dem!

Jag är nöjd mest hela tiden men kan bli mycket bekymrad om jag tappar min älskade napp.

Ibland blir jag om möjligt än mer bekymrad och förvånad när jag får in den i munnen igen men efter en stund bli jag nöjd igen, om jag samtidigt får klappar på kinden är allt frid och fröjd igen!

Enligt mamma och pappa ser jag ut som en liten gubbe med massor av roliga miner och en rynkig och bekymrad panna (vilken jag nog ärvt efter min pappa!). Men jag tycker att jag ser cool ut!

Sixten & Tuva

Efter att ha svarat de heter nog Tuva och Sixten i snart två veckors tid så bestämde vi nu på förmiddagen att de heter Tuva ch Sixten. Så mamma, det är bara att du vänjer dig!

Det har varit svårt det där med namn!! Och jobbigt när folk frågar om man inte riktigt har bestämt sig! Sixten har jag länge tyckt varit fint men sedan blev jag lite tveksam, är det lite hårt och sticksigt!? Tuva är inget namn som jag haft som favorit förrut - jag har tyckt att det låter som grästuva, men så en natt när jag satt och ammade de små grynen och tittade ner på syrran, så tänkte jag; Tuva, jag tror att du är en liten Tuva! Sedan har vi känt på det ett tag, men tiden går så fort, vardagenbestyren tar över och så glömmer man nästan av det där - ja just det vi skulle ju bestämma namn också! Det kan ju vara trevligt att bli tilltalad med något annat än brorsan och syrran ;-) Även om Wilma tycker att Brorsan o Syrran (eller Tjabo och Tjabolina) är jätte bra namn ochinte tyckt att de ska heta något annat. Men nu säger hon faktiskt Tuva o Sixten ibland också.

Men det är som sagt inte lätt, det är inte lätt att komma på namn till en och nu skulle vi hitta namn till två stycken! Man har så mycket olika åsikter och tankar om namn, och man förknippar dem kanske med någon annan. Och så ska de passa ihop med syskonens namn, men inte vara för lika! Och sedan ska jag och Patrik ska tycka lika...

Det är lite roligt och spännade att höra folks reaktion när man säger vad de (nog) ska heta. Endel säger Jaha, eller Ja man kanske vänjer sig. Vilket betyder att man inte gillar namnen. Andra reaktioner har varit Åhh vad fint! Och då tror jag det betyder att man tycker att de är fina! Men huvudsaken är ju att vi tycker om namnen och det vi...nog..... ;-)

Vår helg har varit bra och innehållsrik! I går skulle eg. Annette med familj + Magnus med familj komma till parken och grilla korv. Men hela förmiddagen regnade det så vi sköt upp det hela till idag. Tomas, Lotta och Felicia var och hälsade på oss igår eftermiddag. Det var länge sedan vi träffade dem så det var kul att ses! När de åkt så var vädret mycket bättre så hela familjen gick till parken. Riktigt skönt!

I dag gick P. W. Je. & Jo. till simhallen och badade. Tjejerna var som tokiga i badet! Vid lunch kom de hem och då gck vi med en gång ut och mötte Magnus, Lotta och Viggo. (Annette och "gänget" kunde inte komma) Vi gick till parken, grillade korv och hamburgare och satt i solen och njöt. Det var jätte roligt att träffa dem, trots att vi bor så nära så blir det alldeles för sällan!! Viggo hade blivit en "stor liten" kille. Och han är så otroligt söt! Med dem ögonen och ögonfransarna kommer han bli riktigt farlig om ett par år! Innan har vi alltid sagt att det där är en kille för Wilma, om inte hon duger finns det nu fler att välja på - istället för en äldre tjej en finns nu en yngre och en av samma kön!

Matdags!!! Måste sluta!!!

Wilmas andra familj!!

I går och i dag har vi lekt med bästisen, vi har varit i parken och sedan lekt och ätit middag hemma hos varandra - i dag hemma hos Jojjan och igår hemma hos oss. I går fick tjejerna mysa till det med film och popcorn medan vi åt middag - kanske just därför, så att vi skulle få sitta och äta i lugn och ro. Alla småpluttar låg uppradade i köket - mycket nöjda och glada! Kvällen avslutades med välling och gos i soffan - Wilmas satt och mös med Lovisa och pappa Jens! Två av hennes stora favoriter!!!

Både i går och idag blev det ganska sent och Wilma kom i säng senare än vanligt. Mot slutet märktes det på henne, hon pendlade mellan att var super pigg och aktiv - damp varning! (allt för att inte komma ner i varv för mycket och då kanske somna!) eller också gnällig, lättstött och osams med Jojjan. I kväll när samma sak skedde och vi hade sagt till Wilma flera gånger kände jag,för hennes skull, att det dags att bryta och gå hem. Istället för att prata henne till rätta, tappade jag tålamodet och sa mest bara att nu är få du sluta gnälla, nu går vi hem! Och sedan tog jag henne under armen och bar ut henne i tamburen. Hon blev förstås ledsen och arg och ville inte alls ta på sig kläder, men hennes utbrott gick som tur var över ganska fort och hon tog på sig sina kläder - förmodligen kände även hon att det skulle vara rätt skönt att gå hem och sova. Men jag fick dåligt samvete (och kände mig dum inför An och Je) för hur jag hanterat situationen - jag är allergisk mot gnäll men vet ju att hon var jätte trött. Och det är ju inte hennes fel att hon inte kommer i säng i tid.

När vi kom hem så var det snabbt i säng, jag och W. läste bok och mös tillsammans så det blev ändå ett bra och mysigt slut på kvällen.

Nu är lillasyster arg och kommer inte till ro, så det är väl bäst jag tar det!! God natt och sov gott!

Kram S.

Sista insupandet av Stockholm stad

När jag var yngre, typ i 20-års åldern, var jag inte vidare förtjust i Stockholm. Jag kom hit och bodde hos någon kompis och skulle sedan hinna med att hälsa på så många som möjligt. Så jag såg inte så mycket av själva staden utan mest bara tunnelbanan, kompisarnas lägenheter och några uteställen. Jag tyckte mest att det var en massa jäkt och stress, och massa oskrivna regler som att man ska stå på rätt sida av rulltrappan, vara på ett visst sätt när man stod i kön till något populärt uteställe. Och man fick ju inte visa att man kom från landet och inte hade någon aning om vart man var eller vart man skulle.

När jag sedan började komma hit varannan helg och lära känna staden så började jag mer och mer tycka om den. Som jag tror jag sagt förrut så njöt jag av trängseln från alla människor när jag kom upp med tåget på fredagkvällen. Skillnaden mellan den lilla hålan jag jobbade i och Sth var enorm. (En kollega jag hade tyckte att Vara var som en sån där ödestad man ser i Västernfilmer - tom, torr och öde!!)

Nu gillar jag verkligen Stockholm och har som ni märkt separationsångest, även om det blivit något bättre! Jag ser fram emot att flytta in i huset - även om jag inte riktigt förstår att det är nästan bara en vecka kvar tills vi flyttar!

I tisdags när jag var inne vid Mariatorget så sög jag i mig atmosfären, människorna och känslan - bl a av att åka tunnelbana (jag har ju inte suttit på väg till jobbet och varit stressad över tunnelbanan - så jag tycker fortfarande att det är ganska mysigt att åka tunnelbana - att titta på folk, höra folks samtal samtidigt som man beter sig som alla andra; så där typiskt svenskt - man sitter ensam, pratar inte med någon och undviker ögonkontakt utan försöker bara se upptagen ut.... hur man nu kan lyckas med det när man sitter där och inte har något att göra!).

I går, onsdag, var vi inne i stan en sväng. Vi tog bilen och skulle kolla på ett bord på ett ställe. Vi hittade inte rätt adress så vi åkte runt runt i säkert 40 min innan vi kom rätt. Även då satt jag och sög i mig Stockholm och liksom fyllde på kroppen med så mycket Stockholm som jag bara kunde, som om jag skulle kunna ha det som reserv och ta fram när jag sedan får för mycket Stockholms abstinens. Vi åkte på gator som jag gått på massor av gånger och gator jag aldrig sett förrut. Ibland satt jag och tänkte; men den här affären eller restaurangen ser ju mysig ut! Hit skulle jag vilja gå! Varför har jag aldrig varit här förrut?!

Under vårt letande så växte lite av min karta av Stockholm. Jag har ju fruktansvärt dåligt lokalsinne och kan inte alls Stockholm bra. Nu åkte jag på nya gator och kom till välbekanta gator och fick lite aha-upplevelser: Jaha är det så man tar sig till den butiken. När jag bodde i Gävle så tog det nästan 3 år innan jag fick hela pusslet över staden klart. Delar av stan som jag nästan aldrig var i kunde jag till slut få ihop med resten av min karta. Eftersom Sth är större skulle det väl behövas minst 10 år till för mig för att få in alla pusselbitar över Stockholms stad. Och det skulle ju gälla om jag bodde kvar, nu när jag flyttar härifrån så kommer jag väl aldrig få ihop mitt kartpussel över Stockholm!!

Tisdagen den 19 maj

I dag har jag varit och klippt mig (höll på att försova mig, skulle klippa mig kl.10.00 inne vid Mariatorget. P. lämnade W. på dagis och jag fick sovmorgon. 9.22 vaknade jag, jag trodde att P. skulle komma in och väcka mig men han låg och sov så gott i soffan! Så jag fick fart i baken, frukost och kläder på i en rasande fart, sedan tunnelbanan in - jag hann precis i tid!)

Sedan åkte jag hem igen, vi åt lunch och vidare till Huddinge sjukhus för att kolla bebisarnas hörsel (proven var bra!). Apoteket och Babyland efteråt, lilla syster är snuvig så vi köpte bl a koksaltlösning och en "NäsFrida". Väl hemma igen och ammade jag - brösten var sprängfulla efter att inte ammat sedan halv sju i morse!!

Jag gick och hämtade W på dagis. Vi gick till Parken, träffade An, Jojjan och Lo. Lekte där en stund och sedan gick vi allihop en promenad i Hundparken till Lilla parken. Solen började skina efter en annars liten mulen dag så det var kanon skönt!

Vi var hemma strax efter 17 och då var det dags för middag, sedan Bolibompa och gos i soffan!

På bilderna är det jag och mina två små goa tjejer!!! De får mycket pussar och kramar de små - W har än så länge inte tröttnat på att gosa med dem!

Morgonmys

Måndagmorgon, lillebror vaknade 6.00 i morse men somnade sedan om och sov till 8.00. Men W. vaknade en stund efter och hade inte alls lust att somna om. "Upp, mamma, upp!" Ja det var bara att gå upp. Vi satt i soffan och mös, drack välling och tittade på barnprogram, mina ögonlock var väldigt tunga och föll ihop hela tiden. Efter en halv timma ungefär vaknade lilla syster. Hon fick vara med och mysa med oss!

Stora syster och lilla syster i liknade pyjamas, ligger och gosar i soffan.

Vid åtta vaknade som sagt lillebror. W. var nästan på väg att gå till dagis men hann så klart med mys och gos med brorsan också!

Ha en bra dag!

Kram från oss alla!

Återigen en skön helg till ända. Vi har varit ute mest hela tiden. I går var vi, tillsammans med An. & Je. + barnen, i Aspuddens parklek. Tjejerna red på varsin häst - två gånger och sedan grillade vi korv, lekte i lekparken, tittade på de andra djuren och fikade på en filt i gräset. Vi vuxna fick också tillfälle att bara ligga och slappa i gräset medan alla barnen sov! Mycket skönt!

I dag har vi också varit ute mest hela tiden, vi har varit i parken både fm och em. Det har blivit två promenader i "hundparken" för att titta på ett hackspettbo som vi upptäckt. Vi tittade på när hackspett föräldrarna kom och flög in för att mata sina ungar. Mycket spännande!

Peter och Anna var och hälsade på en sväng vid lunch idag, de hade med sig presenter och en hel kasse med barnkläder, hakklappar och dyl. Helt kanon - man tackar och bugar!!!

I morgon är det dagis igen för W. (om hon inte blivit sämre och mer snuvig, hon har varit väldigt snuvig men feberfri i helgen). Så jag har börjat planera för vad jag ska hinna med de närmsta dagarna. Det gjorde jag förra måndagen också. Jag tyckte det var så skönt att jag var så pigg (det var sån skillnad mot efter W. och i slutet av graviditeten! Fick tom höra från folk - två dagar i rad - att jag såg oförskämt pigg och fräsch ut för att precis fått tvillingar.) och hade tänkt ut massor av saker som jag ville göra - och sedan blev jag sjuk!!! Det är så himla typiskt!! Vi får verkligen hoppas att det inte blir samma sak igen bara för att jag sitter här och planerar...

lite bilder från de senase dagarna

Mjölkstockning

Sitter i soffan och myser, bebisarna ligger här bredvid och sover (ev har de faktiskt namn nu!!! Men om man frågar W om de ska heta det så tycker hon inte det, hon säger brorsan och syrran eller bebisen/bebisarna och tycker att det räcker bra så !!!) W. är på dagis, idag är de på utflykt och i morse stekte P pannkakor som hon fick med sig. Det blev några över, så jag har precis ätit det tillsammans med Ben & Jerrys Chocolate Fudges och banan!! Mums filibabba - slickade till och med tallriken efteråt (!!). Min aptiten är det inget fel på!!!

Två nätter i rad har hela familjen sovit väldigt bra - mycket skönt!! Däremot har jag mått dåligt, i måndags kväll började jag känna att det ena bröstet var hårt och ömt. Jag gick i och duschade jätte varmt på bröstet för att hindra en ev. mjökstockning. Men det gick tyvärr inte! Tisdag och onsdag hade jag ont och hög feber, ömsom frös jag som en gris och ömsom var så varm att det rann om mig - det gjorde verkligen det!! Lakanen blev helt blöta, när jag några timmar senare började frysa igen var det inte så mysigt att ligga i fuktiga lakan! När jag ammade W hade jag mjölkstockning flera gånger och det är verkligen inte kul!

Jag har ätit febernedsättande, men hade i tisdags ändå 39,9 och kände mig helt sänkt, sovit och vilat mycket - duschat massor av gånger, masserat bröstet, försökt amma så mycket som möjligt, har haft en varm rispåse på bröstet (en som jag sparat från W. tid, den är hemgjord av ris och trosorna som man får från BB - jag var inne en gång när jag ammade W. och fick antibiotika och då tipsade de mig om det. Jag hade köpt en dyr vetekudde på Hälsokost men den fick jag allergiska besvär av.) druckit massor av vatten och...

Nu idag känns det bättre. Jag ingen feber, men bröstet är fortfaranade ömt, rött och hårt - men hoppas att det också försvinner under dagen!

I natt fick min gamla kollega Leif en dotter, jätte kul!!! Ett stort GRATTIS till honom och hans Christine!!!

Jag hade tänkt att lägga in en bild idag men jag känner att jag får prioritera bort det för snart kommer en BVC-sköterska på hembesök och jag sitter i morgonrock, så nu måste jag sätta fart!

Ha en bra dag!

Kram S.

forts. sömn

Angående kommentarerna kring vår röriga natt - ja, det var den första men absolut inte den sista!! Kan tänka mig att på de allra flesta småbarnsföräldrarnas önskelista står nog SÖMN vldigt högt upp! Men det är skönt att vi är hemma båda två och W. är på dagis så vi kan vila på dagen om det behövs. Vi får försöka vila upp oss ordentligt nu de kommande tre veckorna som W har kvar på dagis, sen blir det fullt upp!

Jag har också funderat på om jag skulle flytta in till W., vi har ju en gästsäng där inne så det är inga problem - men det är ju mycket att jag ska lära mig att somna om och inte höra ljuden från små kottarna - men det kan ju vara lättare sagt än gjort! Ett alternativ är ju att jag flyttar in till W. rum de nätter då jag bara inte kan somna om. I natt sov jag faktiskt med öronproppar ett tag och sov riktigt bra tills jag blev sur på W. Hon kom väl in vid tre eller nåt, de kliade på hennes ben. Efter ungefär en timma så låg hon och kliade och var orolig. Jag tyckte att hon skulle ligga stilla annars fick hon gå in till sitt rum. Då började hon skrika och gråta, då bar jag in henne till sig. Fick lite dåligt samvete - hon gör ju inte så för att vara elak och jag visste att hon var lite röd i knävecken. Så jag satt hos henne tills hon somnade.

Ja våra nätter och min sömn kommer nog bli ett stående inslag i denna blogg - men jag ska försöka att inte bli tjatig...

Oj det senaste inlägget blev otroligt kompakt!! Jag hade gjort styckesindelning, men ibland blir det ändå inte så, tror att det är efter jag har lagt in bilder... hoppas att det inte blir för jobbigt att läsa!!

underbar dag - kaotisk natt!!

Söndagkväll - nu sover alla små, hela långa natten (önsketänkande!!!). Små filurerna har visat en ny sida i kväll, innan har de ju mest sovit och sedan har de vaknat någon gång oftast mellan 3, 4 timmar och velat ha mat. I kväll kom de inte alls till ro, först fick de ligga kvar i sin säng, men sedan satt jag med dem och försökte med napparna. Men de turades om att skrika, stundom gallskrek dem. Till slut sa jag till P att de kanske är hungriga igen, de fick ersättning som de mumsade i sig och somnade sedan in i paltkoma!

I dag har vi varit ute och lekt i parken både förmiddag och eftermiddag. Annica, Jojjan och Lovisa var där. Wilma var besviken att "pappa Jens" (min pappa Jens som Wilma sa när vi satt och åt lunch) inte var med, han jobbade.

I går hade vi pratat om att åka till Skansen, vädret var lite molnigt när vi kom upp på morgonen men bestämde ändå att vi skulle åka. Så vid tio tog vi tunnelbanan (och buss) ut till Djurgården och Skansen. Vi hade en toppen härlig dag!! Wilma och Patrik var inne på Akvariet och tittade på alla djuren där inne, lemuler, apor, krokodiler och fiskar mm. Sedan åkte vi karuseller, Wilma var så nöjd och glad. Det var inte mycket folk, perfekt om man har spanat in innan vad man vill sitta på i en karusell - bara att välja och vraka!

Vi hade med oss matsäck som vi åt och småttingarna fick ersättning. Sedan var det dags att titta på mer djur och Wilma gjorde sin första ansiktsmålning! Killen innan blev "sjöhappate" (=sjörövare), det ville Wilma inte vara - hon valde att bli kanin! Och hon blev så söt, hon satt som ett ljus när hon blev målad - tyckte så klart att det var spännande och sedan var hon väldigt trött också... Men hon ville inte missa något och somnade inte förrän vi kom ut och gick utmed Strandvägen in till Östermalmstorg, där vi tog tunnelbanan hem.

Under eftermiddagen hade det bara blivit bättre och bättre väder och när vi gick utmed Nybrokajen var det solsken och klarblåhimmel - men mycket blåsigt. Folk hade samlats på uteserveringar och satt och njöt av solen! Härligt!! Vi var tillbaka hemma vid fyra-tiden. Ganska möra och trötta allihop men mycket nöjda!! Så mycket som jag hade gått under dagen har jag nog inte gått sammanlagt på de senaste tre månaderna - med all säkerhet i alla fall de senaste två !!!

Så som sagt var jag väldigt trött efter vår utflykt och gick och la mig vi tio, halv elva. Men jag sov dåligt under natten, det gick lång tid mellan matningarna, så det kan jag inte skylla på, men lillsyrran hade svårt att somna efter nattmålet vid 2. Jag har ju också svårt att somna om och hör varenda knorr, stonk och stön från henne. Patrik däremot sover ju och vaknar inte i första taget (man blir ju irriterad bara av att höra han sova när man själv ligger och bara vill somna om!!). Efter att ha varit vaken en timma (efter matning) lyfte jag över henne till mig för att hon skulle komma till ro. Wilma som hade kommit in till vår säng vaknade till och började klappade och gosade med henne. Patrik vaknade också, till slut var det bara lillbrorsan som sov! Efter en stund blev det för mycket barn och för lite sömn i sovrummet så jag gick in med Wilma till hennes säng.

Jag funderar på om jag skulle sätta in hörselproppar i natt så jag inte hör varenda lite ljud men vet inte om det den bästa lösningen...

Under förra inlägget hade jag ett avbrott för matning av små bebisar, så riktigt så tidigt som åtta tänkte jag inte gå och lägga mig. Det får bli en bild till på småttingarna, det ser så skönt ut när de ligger och sover. Syrran under blått täcke och brorsan under rosa...jag vet, vi har inga namn än!! Vi suger på några ännu, men kanske skulle ta tag i det i helgen!

Nu var det ett tag sedan jag skrev så jag ska göra ett litet inlägg om vad som har hänt de senaste dagarna.

I tisdags kom mamma, Ruben, Wilma och Mats. Det var kul att se W. reaktion över sina nya syskon. Först

var hon lite avvaktande, förstod nog inte riktigt att det var de där bebisarna som hon väntat på så länge. Sedan la hon sig på golvet bredvid lillbrorsan och bara

tittade på honom innan hon började hon klappa honom. Det var kul att se. Hon ville så klart klappa på dem och

ha dem i knät. Hon tycker fortfarande att det är kul med dem och vill gärna ha dem i knät, gosa, krama dem och titta på när de ammas. Hon ber om att ha dem i knä: "Jag vill ha "den" i knät" efter en stund säger hon: "Nu vl jaha "den" i knä" och så byter vi. De är som små dockor för henne!! Än så länge går det bara bra, de små sover ju så mycket och har inte tagit så mycket uppmärksamhet från storasyster. Det är skönt med lite mjukstart... lugnet före stormen....

När W. kom hem i tisdags var hon lite krasslig och under dagen ökade febern och vid 16-tiden hade hon 39,2 och slocknade i soffan medan vi satt och pratade. Onsdagen var vi hemma och tog det lugnt, W. åt dåligt, blåsor på tungan, och vi var inne hela dagen. Ganska tråkigt, så på eftermiddagen var W. rätt trött och gnällig. Mitt humör var inte heller det bästa. Jag hade bara gått och väntat på tre-dagars-depressionen som kom så punktligt förra gången. Jag trodde nästan att jag skulle bli skonad från den, men icke!!! Alldeles för lite sömn (gick och la mig 23.30 på tisdagen, alldeles för sent för en nybliven tre-barns-mamma! + Massa hormoner i kroppen gjorde att jag kunde börja tjuta för minsta lilla, t ex när jag tittade på mina ljuvliga bebisar, om W. gosade med dem eller när hon blev ledsen av någon anledning. På kvällen var hon jätte trasslig när hon skulle sova, vilket hon inte brukar vara. Hon skrek och var helt hysterisk! Klockan halv nio var jag helt slut - sa god natt till P. och började gråta igen!!! "Hur ska vi klara det här?!"

Men i går, torsdag, var vi piggare allihop, W. hade ingen feber. Så vi åkte till Aspuddens parklek där de har massor av djur att titta på. Annica, Jens ch Lovisa kom också dit och vi fikade. När vi kom hem var det bara i stort sett en vändning i dörren. P. tog med sig alla barnen till parken och jag la mig och vilade. Ungefär en timma senare kom de hem + Je, An. Jo och Lo. Vi åt middag ihop och tjejerna lekte. Vi pratade allihop om att vi verkligen kommer att sakna det här när vi har flyttat. Det spontana och så enkla att bara träffas och käka lite ihop och tjejern som leker och har kul tillsammans (när de inte ryker ihop om någon leksak!)

W. var helt slut på kvällen och somnade med en gång efter en mycket mysig dag. Hon såg fram emot att gå till dagis dagen efter. I dag nr P. lämnade henne sprang hon in och tyckte att det var så kul att träffa alla sina kompisar igen. Det var ju ett tag sedan - och nu är det bara tre veckor tills hon slutar! Lite sorligt tycker jag...Men just nu känns det lite sorligt att lämna allt det vi trivs så bra med, men jag vet ju att allt kommer att bli jätte bra när vi kommer till Mst. Det är bara jag som har seprationsångest

för tillfället!

Nu ska jag nog snart gå och lägga mig, vi har pratat om att åka iväg på någon utflykt i morgon om det blir bra väder. Och nu har jag lärt mig att jag måste gå och lägga mig i tid om jag ska orka med en dag full av aktiviteter och tre små barn!!

God natt och sov gott!

Puss och kram

film på små skruttarna

Här kommer en liten film på små skruttarna. Filmen är från BB skrax innan vi ska åka hem i lördags. De är 1 1/2 dygn gamla och ligger och snuttar på sig själva och varandra.

tips angående komplimanger

Häromdagen när jag fortfarande hade jag min super duper stora mage kvar (nu är den "bara" super stor!! Det ser förresten, enligt P. OCH mig, ut som jag har tre bröst ett bauta stort mitt på magen, och två sprängfyllda där bröst ska sitta - ingen drömkropp direkt - det skulle väl vara iså fall om man tog bort det största utav dem - det som sitter på magen! Bikinisäsongen är inget man längtar efter direkt!! - men det är en världslig sak!!) Nu tillbaka till när jag fortfarande var gravid - vi hade träffat ett par bekanta och vi skulle sätta oss i våra respektive bilar. När killen (vill inte lämna ut några namn, har inte frågat om tillåtelse att skriva om detta... Men det är bara i all välmening!!) säger "Hörde du vad vi sa?" "Nää" säger jag. "Vi sa attt du ser ut som en stor spermie - på ett positivt sätt alltså!" På vägen hem blev jag hela tiden så full i skratt, hur kan man se ut som en spermie på ett positivt sätt?!?

Nu träffade vi detta paret igen, efter att bebisarna kommit ut. Då pratade vi om att det var helt otroligt att de legat där inne osv. Och jag sa att jag hade tyckt att det var så kul att de tyckte jag såg ut som en stor spermie - på ett positivt sätt!!! Då började paret gapskratta,"Nej jag sa inte spermie, jag sa stor spärrballong!!" Säger killen då. (Kan tilläggas att han har en dialekt som många tycker är lite svår att förstå!) Jag vet inte vad som är bäst - en stor spermie eller en stor spärrballong?!

Tjejen berättar då att hon en dag skulle iväg och träna och känner sig lite obekväm och osäker på om hon ska ha den t-shirt som hon satt på sig. Hon frågade då sin sambo (och ville ju så klart ha ett ärligt svar - men ibland vill man inte ha ett för ärligt svar...) Killen svarar: Jag tror att det är bättre att du tar en svart t-shirt istället för en vit. Nu blir det lite mycket snögubbe. Säger han samtidigt som han visar med händerna hur han menar. "Men snögubbar är ju söta säger han sedan!" Lite för sent kanske...skadan redan skedd!





Tjejen berättar då om en annan gång du hon blivit jämförd med en pizza, en capriciosa, tror jag det var. Då hade samme kille försvarat sig med att: Men alla gillar ju pizza!!!

Vi skrattade gott åt detta!! Killen är super trevlig och snäll, men kanske inte så bra på det där med komplimanger - man vill inte se ut som en snögubbe eller en pizza...och inte en ballong heller för den delen!! Hihi

Vad vill jag då har sagt med detta - dels tycker jag att det är så kul så jag ville dela med mig av det och sen också att jag förstår att det är svårt det där med att ge komplimanger till oss tjejer. Vi vill ha ärliga svar...men inte för ärliga svar...hur ska man då göra?!? Ett tips kanske är att tänka efter ordentligt innan man säger något - men inte för länge för då undrar vi tjejer varför svaret döljer så och genomskådar det hela!!!

Lycka till med att ge och få komplimanger!!!

Namn?!?

Så står det på ett papper som ligger framför mig och sedan är det helt blankt!! Vi har ingen som helst aning om vad de ska heta, det är skit svårt!! Så jag tänkte att jag kanske kunde få lite tips. Jag har redan fått förslag från Hugo; Petter och Christina. Hans syster Märta tycker: Lukas och Alva, sedan har Lotta Malte som förslag. Men vi behöver fler förslag!!

Dag 3

Nu ligger de små korvarna och sover så sött. Vi mår gott allihop, har gått och plockat lite här hemma i dag på förmiddagen. Skönt att ta det lite lugnt! På bilderna är det killen som har pyjamasen med text på (LION etc.).

Nu är vi 5!!!!

JA nu är det inte SNART 5, nu är vi 5! Helt otroligt!! Och de är helt underbara våra nya familjemedlemmar! Hur kan man känna så mycket för några som man känt så kort tid?! De är två dygn nu, jag har svårt att förstå att de där två krabaterna var i min mage för ett par dagar sedan! Dels för att de är så stora - hur fick de plats eg?! Men magen var ju rätt stor... och dels för att det är fantastiskt och stort, att liv kan bli till där inne i magen!!

P. sitter och tittar på en film men jag har så svårt att koncentrera mig så jag bloggar lite istället och sitter och tittar på godingarna som ligger bredvid mig i soffan och precis har knoppat in.

Ja behöver nog bearbeta vår sista vecka, så nu skriver jag av mig!!! Det hela började i söndags, jag hade haft mycket ont och pratade med Anna i telefon. Hon är ju tvillingmamma och har erfarenhet av en förlossning och livet efter. Hon sa till mig att jag skulle ringa och få en igångsättningstid, gör det idag eller i morgon! Du ska gå igenom en förlossning och livet efter och hur ska det gå om du går för länge och har så ont och inte har någon ork eller energi. Nää, hur ska det gå tänkte jag. Men samtidigt var jag kluven till en igångsättning, har hört att det kan bli så mycket jobbigare förlossning då.

Men på måndagen ringde jag spec. mödravården och fick träffa en läkare samma eftermiddag. Hon tyckte det var konstigt att de fortfarande var kvar inne i magen (39 + 1) dels för att det var två och dels för att jag var omföderska. "Så du vill ha ut dem nu?! Vi ska se vad vi kan göra." Hon gjorde en gynundersökning, såg att jag var öppen 3 cm och var mjuk och mogen som hon sa. Sedan gjorde hon hinnsvepning som ev. kunde starta igång en förlossning. Vi fick en dag för igångsättning, två dagar senare. Men förlossningen kan starta tidigare sa hon.

Vi åkte hem. Ringde mamma och Ruben och berättade hur det låg till. Tisdagen kom, inget hände. Mamma och Ruben kom på eftermiddagen. P. och W. var hos läkaren och fick medicin för hennes astman. Jag vilade mest.

På onsdagmorgon ringde de från förlossningen och sa att vi kunde komma in vid halv tre för att bli igångsatta. Ungefär en timma senare ringde de och sa att de hade så många förlossningar att de inte kunde ta oss, det var så många förlossningar och lite personal. Mamma och Ruben åkte till Mst med W. och jag och P. tog det lugnt. Jag tyckte det var ganska skönt att få en dag till på mig, då kanske det startade av sig själv.

Men det gjorde det inte. På Valborgsmässoafton, alltså i torsdags, ringde de igen och sa att idag ska vi ta dig och det är nog bra om vi tar det så snart som möjligt. När vill ni komma in?! Det kändes ju konstigt och overkligt att jag skulle bestämma en tid för en sådan sak. Ja vi kan väl komma vid tio då sa jag, och det gjorde vi. Vi fick komma in i ett rum, jag blev undersökt och en timma senare så stack de hål på fosterhinnan och vattnet gick. Efter ytterligare en timma satte de igång ett värkstimulerande dropp och ungefär 20 min senare kom den första värken. De ökade dosen ungefär en gång i kvarten, så värkarna ökade och blev mer och mer intensiva tills de tyckte att de kom för ofta då de stängde av droppet.

Jag och lustgasen blev riktigt goda vänner, den ville jag inte släppa ifrån mig. Jag kände igen det jag hört från många andra som varit med om en förlossning; att man stänger in sig i sig själv, blir kort och fåordig - jag gav P. order om hur han skulle massera genom att peka eller bara säga ett ord. Jag höll krampaktigt i lustgasmasken och tänkte bara två andetag till sen ska jag sluta, alla människor i rummet flöt ihop och jag svävade i väg i dimmorna.

Krystvärarna kom och jag försökte följa med. Tvilling nr 1 kom 16.24 och det var en tjej! Hon fick ligga på mitt bröst en stund och sedan tog P. henne.

De tog hål på den andra hinnsäcken och vattnet gick igen. Mer värkstimulerande dropp, nya värkar. Jag hade trott och hoppats att det skulle gå fort och smidigt för tvilling nr 2 att komma men det tog en och en halv timma emellan. Ett tag kändes det riktigt jobbigt att vara med om samma sak en gång till, jag tyckte att det räckte nu, jag orkar och vill inte göra om samma sak. Men visste att det inte var så mycket annat än att kämpa vidare. Jag ade tydligen sagt, kan ni inte dra ut den nu! Två personer stod och tryckte med två ihoprullade handdukar på varsin sida av magen så att nr 2 inte skulle kunna vända sig.

Men det som senare visade sig vara en liten kille körde lite cirkuskonster där inne, först så gjorde han en volt så rumpan kom ner istället, den ena barnmorskan fick vända tillbaka honom igen. Han ville inte riktigt komma ner ordentligt, men när han nästan var på väg ut så fick han för sig att uppträda lite mer; "Vore det inte coolt att komma ut så stålmannen?!" Helt plötsligt upptäcker de att en hand är på väg ut och det är inte så bra, så samma barnmorska fick tag i den och på något sätt dra bort och tillbaka armen. (Förstår inte riktigt hur de lyckades med det. De kollade hans arm efteråt för att se så den inte tagit skada men det verkade den inte gjort!).

17.51 kom vår lille son ut! Två välmånende små krabater hade nu sett dagens ljus. Tjejen vägde 3630 och var 49 cm lång och killen vägde 3540 och var 49,5 cm lång. Jag dubbelammade dem efter någon timme och de sög så bra! Vid tio, halv elva på kvällen kom vi upp till BB. Jag hade jätte svårt att sova på natten för att det var en bebis i rummet brevid som bara skrek. Så jag låg och lyssnade på mina små bebisars andetag och längtade hem. Nästa dag, i går alltså, sov godingarna nästan hela dagen. Jag och P. blev väldigt rastlösa på eftermiddagen och ville åka hem, men det gick inte för det fanns ingen läkare som kunde undersöka dem. En sjuksyster föreslog istället att vi skulle ta och rulla ut tvillingarna (de har inga namn ännu!!) i det fina vädret. Så det gjorde vi, det var skönt att komma bort från rummet ett tag. Sedan gick vi till pressbyrån och handlade lite snarr. Det var massor av människor som ville komma fram och titta och prata med oss. Det klart det är inte så ofta man ser ett tvillingpar endast ett dygn gamla! Det märks att det är lite annat med tvillingar än när det bara är en, det väcker mer intresse och frågor.

I morse träffade vi läkaren och allt var bara bra så vi fick åka hem och komma på återbesök på måndag. Då ska de bl. a. kolla upp tjejens fötter och ben, hon har legat som en liten groda inne i magen så de är lite krumma (och hon kan peta sig själv i naveln med tårna!) men det skulle inte vara några problem. I dag har de ätit och sovit. P. har varit ute på premiärtur i vagen med dem. Jag har dubbelammat dem varje gång och det går bra!! Man sitter där som en mjölkkossa - det är ju inget man har lust att göra på en allmänplats direkt. Men det är ju väldigt smidigt att båda får mat samtidigt.

Oj oj oj, det här blev ett rekordlångt inlägg, jag behövde verkligen skriva av mig!!! Det ä ju ingen lite händelse som vi varit med om. Det så skönt att jag mår så mycket bättre än sist och det är också skönt att W. är kvar i Mst så vi hinner komma in de nya rollerna och rutinerna lite. Än så länge känns det helt toppen!!! De är så söta och underbara de små krabaterna, ser ut små farbröder ibland!! Det är lite kul att det är en tjej och en kille - jag trodde ju att det var en tjej och en kille men trodde då att nr 1 var en kille och nr 2 var en tjej - men det var ju tvärtom! Men jag var verkligen inte säker på att det var en tjej och en kille, det jag har sagt är att tvilling 2 har känts som en liten Mini-Wilma och då menade jag inte att det skulle vara en tjej utan att den där inne betedde sig som henne i magen. Jag trodde att det var den som var mest aktiv (men det vet jag ju inte säkert) som hon var och tryckte mig på revbenen på samma sätt som hon gjorde, magen buktade ut på den sidan som magen gjorde när jag väntade henne. Det som är kul är att nr 2, alltså killen är en liten kopia av Wilma utseendemässigt!! Tvillingarna har helt olika utseende så det är inga problem att hålla i sär dem.

Tänkte lägga in en film men P. tror att den är för stor så det inte går, hittar sedan inte sladden till den ena kameran för att kunna lägga in kort, till den andra kameran kommer inte bilderna upp i datorn -jag har ingen tur alls och känner att det är för övermäktigt för mig, blir bara helt svettig!!!