öroninflamation eller bara uttråkad

Börjar bli tjatigt att skriva om sjuka barn...men det är vad dagen har bestått av idag. S har varit jätte dålig, men han sovit mest hela dagen. Han sov till halv tio i morse, var vaken nån timme för att sedan slagga in igen och sov hela em tills jag väckte honom klockan 17.00 för att han skulle kunna få i sig dagens andra dos penicillin.

T. har istället knappt sovit något. På em följde W med Tess och barnen hem och jag försökte söva T. Efter en timmes försök så somnade hon till i mitt knä (något hon aldrig gjort förrut). Precis när hon somnat in, hörde jag S skrika till! Jag höll på att bryta ihop, men som tur var somnade han om och jag kunde sitta i soffan med T i knäet och halvsova...i en halv timma innan hon vaknade och var helt hysteriskt ledsen. Jag försökte med allt möjligt men tänkte till slut att hon också fått öroninflammation.

Vi fick en tid på jourmott. kl 18.00. Innan dess hade T piggnat till (hon hade fått Ipren) men vi åkte ner i alla fall. I bilen satt hon och skrattade åt mig, verkligen kiknade av skratt. I väntrummet var hon hur pigg och glad som helst, hon lekte, grejade, pillade på de andra väntandes fötter, charmade dem, tog leksakerna från en 6-årige kille som satt och lekte på golvet, höll också på att klättra upp på honom när han låg ner! Efter drygt en timmas väntan så sa jag till i kassan att vi åkte hem istället. I bilen fortsatte hon att sitta och skratta åt mig. Det var som hon tyckte att det var skit kul att komma hemifrån!